Alla inlägg av Anna Edin

Ännu mer GENialsikt har gått till tryck

Tacka gudarna, nu är den levererad! Årets DNA-bok är klar och har nu gått på tryck. Titeln är ”Ännu mer GENialiskt” och den gör vår bok-trilogi komplett. Lagom till Släktforskardagarna i Borås kommer den att finnas ute till försäljning. Lite extra stolt den här gången är jag över, förutom illustrationerna, historien från Orust. Vi ses i Borås!

Besök www.asynjapublishing.se för mer information

Insekter är viktigt

Äntligen Släktforskarkryssning

Bara några dagar kvar till 2019 års släktforskarkryssning med tidningen Släkthistoria på Ålandshav. Det är en av årets höjdpunkter. Här får vi äntligen träffas, vi som mest håller till på nätet och kanske särskilt i gruppen DNA-anor. Vi som via DNA-test, släktforskande och svårlösta släktskap får stråla samman under trevliga former. Här finns också tillfälle att träffa nya vänner bland alla glada släktforskare från hela landet som kommit för att till exempel lyssna till Knut Knutsson från Antikrundan.

Insekter i sex generationer

Extra roligt är att få ha med ett nytryckt släktträd. Kom och hälsa på i min/AsynjaArts monter så får vi prata mer. Skeppohoj 😀

Andra avsnittet av Allt för Sverige

Ikväll (23 okt 2018) sändes äntligen söndagskvällens efterlängtade Allt för Sverige. I kvällens avsnitt behövde Domonique Jackson-Russell, en av de förväntansfulla amerikanerna, åka hem till USA igen. Med sig i bagaget fanns ett av mina släktträd där hon kan se sina svenska anor, var de bodde och vad de hette. Hoppas det blir en liten tröst. Det är det fyrtioandra trädet som åker till USA. Lycka till nu att lära med om din svenska släkt!

En släktforskarhistoria från Tornedalen

I egenskap av att vara min man och gift med en DNA-nörd, blev Kalle Edin naturligtvis DNA-testad! Till följd av hans tveksamhet fick han testet i julklapp. Med farmor från Tornedalen blev det ett digert resultat med ruskigt många anor. Ett kärt besvär och kul att forska vidare i kyrkböckerna och försöka koppla ihop borttappade släktskap.

En släktforskare och DNA-kontakt kände igen släktnamnet Keisu och kopplade vidare till Else-Maj som visade sig vara Kalles pappas kusin. Det gav utbyte av foton och kunskaper om Kalles farmors hembygd i Övertorneå som helt tappats bort eftersom Kalles pappa dog allt för tidigt.

Farmor Hilja Maria Keisu hade gift sig som 17-åring med en man från Sidensjö nära Örnsköldsvik. Han dog rätt snart och hon träffade en ny man, som det berättas, utanför legendariska dansstället Vivex i Sundsvall. Det var åkare Olof Albert Edin, även han bördig från Sidensjö. På den vägen blev Hilja Kalles farmor.

Efter mycket forskande växte intresset och vi tog husbilen mot Övertorneå. Vi åkte raka vägen till ön Marjosaari i Torneälven där Keisu gård skulle ha legat. När vi kommer fram hoppar jag ut husbilen och frågar en kille jag får syn på om han känner till Keisu gård? Döm om min förtjusning när han svarar: jag heter Keisu. Vi är på Keisu gård!!! Killen visar sig vara sjumänning med Kalle. Vi pratar ”finnsvenskliska” med hans pappa, syster översätter och oj så trevligt!Vi sammanstrålar med kusin Else-Maj på Övertorneå camping och hon visar runt bland släkt, kyrka, fäbod och allt i stenhuggare Johan Keisus spår, Kalles farmors far.

Invigningen av den nybyggda Särkilax kyrka blir något alldeles speciellt.Kalle, Else-Maj och Kalles sexmänning Keisu, boendes på Keisu gård, träffas i en minisläktträff och vi slutar aldrig prata. Alla tre är ättlingar till den Keisu som var klockare och birkar när den ursprungliga kyrkan stod på plats.

Else-Maj avslutar med att berätta att hon haft sin farfar Johan Keisus snusdosa i sin ägo sen länge och nu vill hon dela den med Kalle. Igår kom den med posten. En snusdosa värdig en stenhuggare. Och nu väntar vi på Else-Majs DNA-test.

Släktforskning när den är som bäst och en släktresa att minnas 💚

Gran i 10 generationer

Att skiljas från ett släktträdet kan vara som att ta adjö av en god vän. Så var det med den här granen.

Det är en akvarell i storlek 50×70 cm med de flesta grenar i 8-10 generationer. Den har följt mig ett tag och tillsammans har vi låtit grenarna växa. Vid granens fot syns blåklocka, skogsstjärna och styvmorsviol som symboler för anornas ursprung. På grenarna griper öden så som att behöva dö på Häxberget. Nu får jag ta nya tag!